Lite historia

Anläggningen byggdes i slutet av 50-talet av familjen Grosset och döptes till Les Schtroumpfs. Det var en annan tid. Gemensamma toaletter och duschar hörde till, varje rum som idag utgör en egen del av lägenheter 15, 17, 19 och 21 var då en studio på ungefär 10 kvadratmeter.
Sommaren 1965 hyrde mamma och mormor den del som idag motsvarar rummet med köket i vår lägenhet. De hade fått tips om stället av turistbyrån.

Mina föräldrar gifte sig 1966 och kom tillbaka till halvön påsken 1969. Då hyrde de en studio på Altitude Zéro och det blev många promenader i kvarteret med barnvagnen. Jag lär tydligen ha varit en ganska högljudd bebis och fick smeknamnet ”Le Chanteur”, sångaren, av ägaren till livsmedelsbutiken.

Efter att min syster föddes kom familjen tillbaka igen. Någon gång hyrde vi på framsidan, sen blev det alltid 17 (ibland 19) som vi hyrde under många år - sista vecka i juli och första i augusti - tills vi blev tonåringar.

Ägarna bodde själva i duplexen. Under den låg logen och ett stort allrum med en bar för aperitif samt gott om plats för att läsa eller spela under siestatiden.

Trädgården var fantastiskt vacker och mycket välskött med flera små bassänger. Vi barn kunde springa runt mellan alla hus tills vi till slut fick en utskällning av Annick som ville bevara lugnet och tystnaden för gästerna. Hennes döttrar Sylvie och Sophie var jämnåriga med mig och var en del av sommargänget.